Svar; Hej du! Förstår inte varför folk hakat upp sig på att jag inte skriver
något deppigt på min blogg och att det verkar som att jag aldrig är ledsen.
Fått den frågan ett antal gånger tidigare men jag får väl svara på den igen då.

Ni får mig att låta så himla känslokall, som att jag inte kan bli ledsen eller
bryr mig ifall jag blir dissad eller liknande. Jag är inte mer än människa så
jo jag har också känslor. Men varför skriva i bloggen om man någon gång
skulle vara ledsen?

Jag själv tycker att det är pisstråkigt att läsa någons blogg som bara skriver
om hur dåligt den mår och om hur synd det är om den personen. Istället för
att sitta och tycka synd om sig själv får man väl göra något åt saken om man
nu mår så dåligt?

Sen kan man ju alltid tänka att hur dåligt man än mår finns det alltid någon som
har de sämre. Tänk på barnen i afrika nästa gång du gnäller över något ''problem''
som blir väldigt litet om man tänker på hur jobbigt de i afrika måste ha de. Men
helt ärligt är jag knappt aldrig ledsen längre, tror det beror på att de känns som
jag redan gått igenom den värsta tiden i mitt liv. Så nu kan de bara bli bättre.

Men om jag någon gång skulle må dåligt skulle jag aldrig skriva det på bloggen.
De är ju inget resten av världen behöver ta del utav? Tycker det är så töntigt
när tjejer sitter och skriver långa snyftande texter om hur synd det är om dom
för att de blivit dissade av en kille. Fattar de inte att de inte får tillbaka killen på
de sättet?

Skulle aldrig få för mig att sitta och skriva massa gulligull om en kille som dissat
mig. Varför ska han få känna som att han var mittpunkten av mitt liv och inte kan
ersättas med någon annan? Att skriva ett snyft inlägg är ju precis de han vill att
man ska göra så att han kan få känna sig viktig och få bättre självförtroende.

Visst, ''förr i tiden'' skulle jag absolut också ha skrivit massa snyftar inlägg så
fort jag blev dissad eller så fort jag kände att kompisarna inte tog sig tid för mig.
Men jag har vart med om så jävla mycket skit i mitt liv så jag orkar inte bry mig
om såna små saker i livet längre.

Jag har vart med om betydligt större, jobbigare och hemskare saker än att bli
dissad av killar/vänner. Fast jämför man med barnen i afrika så är de jag vart
med om små problem det med. Man vinner inget på att gå omkring och tycka
synd om sig själv, inget blir bättre av de.

& bara för att jag skriver ett inlägg på min blogg om någon som dissat mig så
får ju inte det mig att må bättre? De får säkert killen eller vännen att må sjukt
bra eftersom den kommer känna sig som guds gåva till männskligheten och att 
den är oersättlig.

Men jag själv kommer ju fortfarande vara lika ledsen av att behöva vara utan
den, så jag vinner inget på att skriva ett inlägg om den. De tjejer som skriver
massa gulligull om den de blivit dissade av sväljer verkligen sin stolthet och
vet ni vad brudar?

Ni förlorar all respekt i killens/vännens ögon och blir bara fruktansvärt ocool.
Skriver någon jag dissat ett inlägg någon stans känner jag bara att jag kan
köra med den hur jag vill, att den dansar efter mina trådar liksom. & så vill
inte jag att någon ska känna med mig, för jag är inte den som dansar efter
någons trådar.

Jag är mig själv, kör mitt race och tänker för de mesta på mig själv i första
hand. De kan låta ego, men man måste vara lite ego för att överleva. Jag
menar inte att jag går omkring och tänker att jag är störst, bäst och vackrast.
Utan jag menar om tex. någon som dissat mig helt plötsligt vill börja ses igen
tänker jag bara på min egen skull när jag ska göra ett val om jag vill börja ses
igen eller inte.

Så som sagt, jag är typ aldrig ledsen och om jag någon gång skulle vara de
så skriver jag inte de på bloggen. Kan faktiskt inte ens minnas när jag grät
sist för att jag var ledsen, det var sjukt länge sen! Du skriver att de flesta
tjejer skriver på sin blogg så fort de är ledsna över någon kille som dissat
dom.

Då ger jag de brudarna ett tips. Tänk så här: Den enda killen i hela
världen som är värd dina tårar skulle aldrig ha fått dig att gråta
från början.

Jag hoppas du är nöjd med detta svaret nu. Jag försöker se allt från den
positiva sidan och som sagt tusen gånger tidigare så hatar jag att visa mig
svag. Jag tror att jag är supergirl och att jag klarar allt och att man aldrig
kan vara ledsen. Det är väl både bra och dåligt antar jag, men så är det iaf.

Take care :)
------------------------------------------------------------------------------
Lil sis kom hit nu så nu blir det film och mys med henne. Vi hörs
senare under kvällen igen, ha en fin kväll! :) A lot of kisses  ♥

/ Ammi